enlitentankebara

I helgen är jag och V hundvakt till V's mammas bordercollie. Han är ju bara för mysig! Tyvärr har han lite svårt för andra hundar och får små utbrott när man stöter på någon på promenaderna, men när man är ensam med honom är han helt underbar i alla fall :D Han är en extremt klok hund!

Det känns så skönt att det är varmare ute nu, termometern står på +1. Även om solen inte når fram mellan molnen just nu så är det en härlig känsla att snön börjar töa bort lite smått där ute. Vill att det ska bli vår och sommar, det  har varit en lång vinter nu.. Tyvärr är det säkert minst två månader kvar innan vi kan kalla det för vår här uppe, men men.

Haha! Med jämna mellanrum brukar jag titta igenom denna blogg och läsa vad jag skrivit förut. Och jag börjar mer och mer förstå vilket psykfall jag måste uppfattas som! :D

När jag började skriva var jag inne i en otroligt jobbig period i mitt liv och jag visste inte vad jag skulle göra av alla mina tankar och känslor. Så blogginläggen handlade mest om allt som fanns i skallen just då. Och när jag nu läser mina gamla inlägg förstår jag hur mycket jag ändå har utvecklats sen dess. Även om jag fortfarande har tendensen att mala mycket gammal skit i min hjärna så är det ingenting jämfört med för några månader sen. Jag är sjukt glad att jag har lyckats ta mig ut från den fruktansvärda negativa spiralen som jag var inne i då. Men jag inser också att jag har ganska lätt för att falla dit igen, att hamna i negativitetens träsk, så jag måste verkligen vara på min vakt! Jag måste ge mig själv en liten slap på kinden varje gång tankarna dras till den skiten.

Jag hade ett underbart samtal med en gammal gymnasieklasskompis igår och det fick mig att tänka till en aning. Alla har någonting man måste jobba på hos sig själv. Och första steget är att bli medveten om sina egna brister. Sen gäller det att hitta små små knep för att lyckas förändra sitt beteende. Jag tror att detta är någonting man måste jobba på hela livet, för man kan alltid utvecklas som person.

Än så länge så har jag inte fått något besked för hur det gick på den senaste arbetsintervjun. Jag mejlade bemanningsföretaget för att fråga om de hört nåt, men tydligen har inte kundföretaget hört av sig till dem än. Så det är inte helt kört, men det ser ju inte heller så ljust ut när de drar ut på tiden så här. Idag har jag tänkt söka några andra jobb som ligger ute på platsbanken i alla fall.

Jag bakade semlor idag, dom blev sjuukt goda :D



(Receptet hittade jag på ICA.se men använde nån deciliter mer mjöl och lade även till lite kardemumma!)

Okej, fredagens speckade schema kunde jag tyvärr inte hålla till punkt och pricka. Fick oväntat besäk av både mor och blivande svärmor vilken drog ut på tiden en del. Men det viktigaste var att hinna klart med skoluppgiften och det lyckades jag åtminstone med!

I lördags blev det promenad i finfina vädret och sen bio på kvällen. Vi såg True Grit och den var bättre än väntat faktiskt! Brukar inte riktigt gilla western-filmer men denna är lätt värd att se!

Idag firade vi min mamma som fyller år. Blev semlor till fika och sen pizza till middag.. nu har jag ont i magen.

Nu har jag och sambon försökt att förstå oss på hur Halebops kundtjänst fungerar. Det är ingenting kan kan rekommendera direkt. V ska nämligen beställa en ny mobil + abonnemang men det är massa tjaffs med att teckna nytt pga bindningstid osv. Problemet är att Halebop har bestämt sig för att inte sköta några ärenden via telefon, utan bara mejl!?! Detta gör det otroligt svårt att förstår vad i h-vete dom menar... suck. Efter mycket om och men verkar det nu fungera i alla fall. *hoppas*

Haha, jag läser om effektivitet på kursen just nu. Och appropå det så har jag tänkt vara effektiv idag, för en gångs skull!

Ställde klockan i morse, gick upp och satte mig för att plugga på en gång. Nu har jag hunnit med ca. halva uppgiften och som jag trodde, var det inte alls lika jobbigt som jag förväntat mig ;) Nästa grej på schemat är att gå förbi solariet, behöver lite sol och värme! Sen har jag tänkt handla lite fredagsmys och eventuellt till och med baka cupcakes. Och sist men inte minst ska jag städa badrummet innan V kommer hem från jobbet!

Nu hinner jag inte sitta här längre!

Åh! Jag läser en kurs på 50% just nu, bara för att ha nåt att göra. Men jag har verkligen ingen motivation att plugga!?! Eftersom tempot är så segt så har det bvlivit så att jag skjutit upp pluggandet så långt det går.. men nästa uppgift ska lämnas in i morgon! JAG VILL INTE!! Det är så knasigt att jag funkar såhär.. Jag vet ju att om jag bara bestämmer mig för att göra det så är det inte lika jobbigt som jag föreställer mig att det ska vara. Plus att när jag väl är klar så är det så jäävla skönt att ha det gjort. Men det är nåt i bakhuvet som gör att jag hellre bara vill lägga mig ner och sova. Ursch vad dum jag är! Jag är också så nervös inför att få reda på hur det blir med jobbet jag sökt... jag kan inte fokusera!

Såg precis en dokumentärfilm som heter "Dear Zachary - A letter to a son about his father". Den handlar om en man som blir brutalt mördad av sin ex-flickvän som sen visar sig vara gravid med hans son Zachary. Jag ångrar nästan att jag såg den.. det är så fruktansvärt vilka öden som finns. Det gör så ont inombords att bara föreställa sig hur det skulle kännas att förlora någon man älskar, och på det sättet också. Jag blir helt förstörd av sånt här, fy fan.. Men det får en verkligen att inse på hur lyckligt lottad man är, och hur lite smärta man själv egentligen gått igenom. Samtidigt blir jag ändå så arg att detta ens kan hända!? Det är något enomt fel med systemet om en sån här sak händer, ursch.

Sitter hemma och småfryser, 18 grader är för kallt att ha innomhus.. Borde plugga, men har ingen motivation.. Borde städa, men han ingen lust.. Så jag sitter här med en kopp snabbkaffe och funderar på att titta på en film istället för allt jag borde göra. Jag gillar egentligen inte snabbkaffe speciellt mycket, men nu orkade jag inte brygga så då fick det duga. Och jag hade nästan glömt bort hur snabbkaffe doftar. Doften får mig att tänka tillbaka på när jag var i Kroatien med V och hans familj för tre år sen (eller nåt sånt). Vi hyrde en lägenhet där en vecka i början av juni. Det var precis innan högsäsongen började och det var inga andra turister omkring. De flesta människorna i området var rätt otrevliga och ville inte ha något med oss att göra. Jag kommer ihåg att vi gick till den lilla affären varje morgon för att köpa färskt bröd och hur tanten i kassan upprördes av mitt försök att prata engelska med henne. Hon vägrade och mumlade på kroatiska i protest. Haha, jag kunde känna blickarna i nacken av de köande bakom mig som troligvis höll med om hur ohyffsat av mig det var att inte lära mig deras språk innan jag åkte dit! Men det fanns några solstrålar även i Kroatioen. Mannen som jobbade i glasskiosken/caféet mitt i byn var huuur trevlig som helst! Helt underbar :) En morgon när det spöregnade ute körde han förbi oss på vägen till affären och stannade för att erbjuda oss skjuts sista biten. Han var en genuint, genomgod människa som lämnade avtryck i oss allihopa. Tänka sig villka människor man stöter på när man är ute och reser, va! Blir helt upprymd av att tänka tillbaka på alla fantastiska upplevelser och minnen jag har i ryggsäcken och fortsätter att drömma vidare om nästa tur ut i världen!

Just nu står utetermometern på -26,8 grader... Jag vill inte gå ut! Brrr!

och jag har köpt tulpaner och bakverk åt min älskling. Ikväll ska vi laga go-middag och bara myyyyysa <3

Ja, igår var jag på intervju nummer två. Den här gången funkade det lite annorlunda än första intevjun. Jag kan börja med att berätta att jag var där ca 40min för tidigt! Haha, var så rädd för att inte hitta dit så jag kom alldeles för tidigt istället. Men de var så trevliga och bjöd mig på kaffe medan jag satt och väntade. Sen upptäckte jag att det var tre personer som skulle intervjua mig SAMTIDIGT! Shit, vad scary! Alla jobbade med olika delar i företaget och det var väl just därför alla var med; för att jag skulle få en bild av hur stort och komplicerat företaget är... Hur som helst så började de med att berätta hur företaget startades och hur det fungerar i stora drag. Sen berättade de mer om tjänsten jag sökte och vad uppgifterna egentligen går ut på. Efter det var det dags för mig att berätta om mig själv. Jag pratade på och försökte berätta om de saker som jag trodde att de ville veta. Men de ställde otroligt svåra frågor och jag hoppas verkligen jag lyckades träffa rätt med mina svar (trots att jag egentligen inte fattade vad de frågade om). Sen fick jag också veta vad de fick ut av det där testet jag skulle göra innan intevjun. Utifrån de frågorna jag besvarade i testet har programmet räknat ut en sorts personlighetsprofil för mig. Det kändes rätt sjukt att läsa om mig själv på det sättet faktiskt! Enligt detta test är jag "... en starkt tekniskt orienterad person, en effektiv problemlösare som med erfarenhet kommer att utveckla en hög nivå av expertis och specialkunskaper i sitt arbete. Hon har en intensiv drivkraft att göra saker rätt och strävar alltid efter att uppnå höga krav på noggrannhet och kvalitet i arbetet." Hahahha!

Nu återstår det bara att se om detta leder till en anställning eller ej!

Biskvitårtan från igår blev riktigt god! Bottnen hade dock blivit bättre om den hade fått stå i ugnen några minuter till :P

Receptet hittade jag på :
http://saralovisa.webblogg.se/2011/february/till-dig-karaste-marie.html

Ska tagga till inför morgondagen genom att baka en biskvitårta. Hittade receptet på en blogg igår och blev så himla sugen. Så nu är det bakdags!

Idag ringe de från bemanningsföretaget och jag ska på intervju hos kundföretaget i morgon! Shit, jag är såå nervös! Men det känns helt underbart att de tycker jag passar för tjänsten, snacka om bekräftelse! Nu är ju bara frågan om kundföretaget håller med ;) Men bara att ha kommit så här långt känns ju helt otroligt! Jag var tvungen att ta ett test på internet också förresten. De skickade en länk med inloggningsuppgifter till en hemsida där man skulle kryssa i en massa ord/egenskaper. Först skulle jag fylla i vad jag tror att andra förväntar sig av mig och sen hur jag tycker att jag själv verkligen är. Jag antar att intervjuaren ska ha det som grund för att få en uppfattning av vem jag är. Men det är lite pirrigt, jag undrar verkligen vad de kommer fråga den här gången!

Har inte hört nåt mer angående jobbet jag var på intervju för. Men de sa ju attt de skulle höra av sig i veckan så än så länge är det inte helt kört. Jag hoppas innerligt att det blir nåt av det här. Är så less på att vara hemma på dagarna...