enlitentankebara

Idag var jag på arbetsintervju. Var sjukt nervös.. skakade i hela kroppen på bussen dit. Men jag försökte lugna ner mig med lite andningsövningar, vilket funkade rätt bra faktiskt. Intervjun tog ganska precis en timme. Det kändes lite speciellt att allt går genom ett bemanningsföretag.. dom har tydligen inte har allt för stor koll på företaget i fråga. Men jag fick en ganska bra inblick i hur det fungerar i alla fall. Känns som ett roligt jobb som passar mig bra. Nu är tanken att bemanninsföretaget ska bedöma om dom anser att jag är rätt för tjänsten. Om det är fallet, skickar dom över mina uppgifter till företaget som söker personal. Dom ska i sin tur avgöra om de tycker att jag passar in på rollen och kallar sedan in mig på en till intervju. Så även om det stod i annonsen att "tjänsten ska tillsättas omgående" så betyder det att det kommer ta minst en-två veckor till innan allt är klart. Men jag har ju ingen aning om hur sora mina chanser är att komma vidare. Bemanningsföretaget berättade att de redan skickat vidare ett antal personer som inte dugit för arbetsgivaren. Så de kanske är kräsna.. vad vet jag.. Men hur som helst är jag glad att jag kommit till intervju i alla fall, det är ett steg i rätt riktning!

Jag har inte jobbat sen i slutet av augusti 2010. Har pluggat sen dess men känt mig sugen att börja arbeta igen. Jag har alltså sökt en hel del olika jobb, allt från extra till heltid inom helt olika yrkesområden. Har hittills bara fått komma på EN intervju, och det gick inte vägen tyvärr.

Jag har bland annat sökt jobb via ett bemanningsföretag och i fredags kl. 16 ringde de upp mig angående ett av jobben jag sökt. De sa att de hade en del "kompletteringsfrågor" till min ansökan. Efter ett tag märkte jag att frågorna hamnade på lite sidospår, att de inte känndes relevant för den tjänsten jag sökt. Och det visade sig att under tiden vi pratat hade arbetsgivaren kommit på att jag passade bättre för en annan tjänst dom annonserar ut. Hon rekommenderade alltså att jag skulle söka den tjänsten med. Direkt efter vi avslutat samtalet gick jag in på hemsidan för att kolla upp jobbet hon pratat om. Jag hade nog inte vågat söka det om det inte vore för att hon rekommenderat det. Så jag skickade in en ansökan med det samma, och fem minuter senare ringer hon upp igen! Hon lät jätte positiv och sa att hon gillade att jag var så snabb. Hon ville träffa mig på en intervju!! Woho! Äntligen lite hopp om framtiden!

Ja, motion är sjukt viktigt för att må bra. Har alltid blivit intalad att man ska röra på sig och hålla igång, annars får man ont i kroppen och blir ostimulerad. Så förut var jag ridtjej, danstjej, styrketräningstjej och älskade verkligen att komma hem efter ett hårt pass, duscha och bara lägga sig ner och kunna känna sig nöjd. Men en efter en har alla aktivitetarna trappats ner och nu sitter jag här och ångrar att jag inte fortsatt med det jag älskar!

Att anstränga sig så mycket att svetten rinner och musklerna skakar är en otroligt skön känsla! Självklart är det jobbigt och gör ont men efteråt så känns det sååå bra.. Idag tog jag mig i kragen och for på en joggingtur. Men ursch, fy och blä vilken dålig kondis jag har fått! Inge kul alls ju.. Måste verkligen ta tag i det här. Jag märker ju att jag har ondare i lederna, har ingen ork eller energi och till och med hyn ser grådaskig ut. Vill få tillbaka mina muskler och självförtroendet som hänger med.. Ett litet steg i taget och tillslut ska ni se, då har det hänt grejer!

Överväger att antingen ta en liten joggingtur/powerwalk i kylan(-12,8 grader) eller att baka en chokladkaka.. hahaha! Ska vi slå vad om vad det blir? ;) Förhoppningsvis kanske både och!

Söker alla jobb som finns i denna lilla skitstad. Men det var längesen någon hörde av sig, så jag fortsätter söka. Det är ju sjukt svårt att veta vad arbetsgivarna vill höra! Jag vet vad jag själv kollade efter när jag satt på andra sidan och rekryterade folk. Så varför är det så jävla svårt? Min fantasi är slut, vet inte hur jag ska formulera mig längre.. ååh.

Sitter framför tv:n med en kopp kaffe och bara njuter. Jag borde känna mig nervös och stressad över vad som ska ske framöver, men inte idag. Det känns otroligt skönt att slippa den där känslan i bröstet vanligvis aldrig släpper. Jag brukar nämligen alltid ha en liten klump i bröstet eller magen som ilar på nåt konstigt sätt.. Som när man är gråtfärdig, fast då sitter det i halsen istället. Är så van vid att känna så hela tiden och nu när det är borta så känns det som att nåt fattas istället. Konstigt..
Men just nu är jag bara nöjd. Jag är lycklig och trivs. Oj, vilken underbar känsla!

Whaat? Någon som vet vad som hänt med vitlöken??

Vi köpte en ny vitlök på Ica här om dagen och när vi skulle använda den insåg vi att den innehöll en vitlöksklyfta som såg lite annorlunda ut än dom andra.. hahahaha!

How can I decide on what's right?
When you're clouding up my mind
I can't win your losing fight all the time
Nor could I ever own what's mine
When you're always taking sides
But you won't take away my pride
No not this time
Not this time

How did we get here?
When I used to know you so well
How did we get here?
Well, I think I know

The truth is hiding in your eyes
And it's hanging on your tongue
Just boiling in my blood,
But you think that I can't see
What kind of man that you are
If you're a man at all

Well, I will figure this one out on my own
(I'm screaming "I love you so.")
On my own
(My thoughts you can't decode)

How did we get here?
When I used to know you so well, yeah
How did we get here?
Well, I think I know

Do you see what we've done?
We've gone and made such fools of ourselves
Do you see what we've done?
We've gone and made such fools of ourselves

Yeah, Yeah

How did we get here?
When I used to know you so well, yeah, yeah
How did we get here?
When I used to know you so well

I think I know
I think I know
There is something I see in you
It might kill me,
But I want it to be true

Jag brukar inte ge några nyårslöften.
Har många gånger funderat på vad jag skulle kunna ge för löfte, men kommer alltid fram till samma sak: Fan, vad meningslöst! Varför lova nåt bara för att det blir ett nytt år? Snacka om kliché! Undrar hur man kom på det från början egentligen.. Det verkar ju mer som att nyårslöften är till för att brytas, för vem håller dem i ett helt år?  Folk pratar om att träna mer, äta nyttigare, sluta röka osv osv. Men måste det blir nytt år för att man ska klara att att ta beslut om att ändra på sina livsvanor? Tror dom att det som gjorts och det som hänt under året som gått, bara försvinner? Att man verkligen får en "nystart"?
- Det tror inte jag i alla fall. Men jag tycker att det är bra att ta sig små tankeställare med jämna mellanrum. Att fundera på vad man är nöjd med eller vill ändra på. Däremot ser jag nog inte årsskiftet som någonting mer än siffror på pappret.

Jag gav inget nyårslöfte denna gång heller. Men jag har faktiskt bestämt mig för att starta det nya året med en ny inställning som jag alltid ska ha i bakhuvudet. Men den vill jag dock inte dela med mig av.. Jag känner på mig att det nya året har mycket att ge. Och det kommer ske stora förändringar i min vardag och min omgivning. Jag ser vekligen fram emot allt detta och hoppas på att vissa saker går lite snabbare än förväntat.