.
Måste erkänna att jag är rätt förbannad på människor. Jag tycker att jag ofta brukar ha relativt långt tålamod i de flesta situationer.
Jag brukar i alla fall alltid försöka föreställa mig hur andra upplever och ser saker och ting. Både för att ska få ett bättre och mer objektivt perspektiv och eftersom jag vet att jag kan överreagera och tolka saker på ett felaktigt sätt ibland. Och för att då undivka att göra saken värre känns det värt att ta sig en extra funderare innan man drar vissa slutsatser.
Men allting har sin gräns och just nu känner jag att mitt tålamod är slut.
Jag kan verligen inte förstå hur en del människor tänker, om de ens gör det över huvud taget! (Nu måste jag bara påpeka att du som läser inte behöver känna dig träffad. Vem du än är. För detta är inte riktat till någon speciell person och det är defifnitivt inte menat att uppröra någon. Jag vill bara få ur mig mina tankar och känslor.)
Så, det jag förundras över och det som gör mig så jävla förbannad är när jag inte känner att andra personer lägger ner en enda sekund på att försöka sätta sig i Min sits. När man får uppfattningen av att någon enbart uttrycker sig på ett visst sätt för att få en reaktion, för att provocera, så känner jag mig så otroligt besviken och arg.. Speciellt när det är ett beteende som jag verkligen inte förväntar mig. Det är vid sådana tillfällen som jag känner att jag kanske borde sluta lägga ner så mycket energi på att "förstå" andra människor. Eftersom ingen gör det för mig.
Jag brukar i alla fall alltid försöka föreställa mig hur andra upplever och ser saker och ting. Både för att ska få ett bättre och mer objektivt perspektiv och eftersom jag vet att jag kan överreagera och tolka saker på ett felaktigt sätt ibland. Och för att då undivka att göra saken värre känns det värt att ta sig en extra funderare innan man drar vissa slutsatser.
Men allting har sin gräns och just nu känner jag att mitt tålamod är slut.
Jag kan verligen inte förstå hur en del människor tänker, om de ens gör det över huvud taget! (Nu måste jag bara påpeka att du som läser inte behöver känna dig träffad. Vem du än är. För detta är inte riktat till någon speciell person och det är defifnitivt inte menat att uppröra någon. Jag vill bara få ur mig mina tankar och känslor.)
Så, det jag förundras över och det som gör mig så jävla förbannad är när jag inte känner att andra personer lägger ner en enda sekund på att försöka sätta sig i Min sits. När man får uppfattningen av att någon enbart uttrycker sig på ett visst sätt för att få en reaktion, för att provocera, så känner jag mig så otroligt besviken och arg.. Speciellt när det är ett beteende som jag verkligen inte förväntar mig. Det är vid sådana tillfällen som jag känner att jag kanske borde sluta lägga ner så mycket energi på att "förstå" andra människor. Eftersom ingen gör det för mig.
Jahaja.
Vad ska man hitta på? Känner mig så uttråkad och omotiverad. Orkar knappt ta mig upp ur sängen på morgonen.. Måste hitta på någonting roligt men det är så synd att alltig ska vara så jävla dyrt! Har inte råd att göra nåt. Suck, vad trist. Men trots allt så känner jag på mig att ljusare tider är på väg. Efter regn kommer solsken, och jag tror faktiskt den här monsunen börjar lätta. Julstämningen smyger sig på <3
Kärlek.
Jag har, som du säkert förstått vid det här laget, inte mått så bra på sistone. Är inne i en personlig svacka och det känns tungt att ta sig upp. Men jag är så glad att jag har min älskade sambo och min familj, dom betyder hela världen för mig. Vet inte vad ska skulle gjort om dom inte fanns här.
Jag älskar er <3
Jag älskar er <3
Frustration.
På senaste tiden har jag varit väldigt frustrerad och det är en känsla som jag verkligen avskyr. Jag har ingen som helst kontroll och jag förstår mig bara inte på andra människor. Det känns som att hela mitt inre krampar ihop och jag vill bara skrika tills lungorna går sönder.
Hur kommer det sig att en del människor har så jävla svårt för att bara ta sig i kragen när någon annan faktiskt beror på det? Hur svårt kan det vara? Jag blir i alla fall så sjukt jävla frustrerad och jag hatar att behöva vara beroende av någon som jag inte på något sätt litar på.
"Lita aldrig på någon." - jag vill inte tänka så. Jag vill kunna lita på människors godhet. Men jag blir mer och mer pessimistisk för varje dag som går.
Hur kommer det sig att en del människor har så jävla svårt för att bara ta sig i kragen när någon annan faktiskt beror på det? Hur svårt kan det vara? Jag blir i alla fall så sjukt jävla frustrerad och jag hatar att behöva vara beroende av någon som jag inte på något sätt litar på.
"Lita aldrig på någon." - jag vill inte tänka så. Jag vill kunna lita på människors godhet. Men jag blir mer och mer pessimistisk för varje dag som går.
Vad är målet?
Motivation för mig ligger i vad jag får ut av min ansträngning. Att känna att det man gör faktiskt leder någon vart. Är målet svårt att nå är det små delmål som gör den långa resan värd mödan.
Just nu känns mitt mål rätt svårt att nå.
Så vad ska jag göra för att klara av att ta mig dit jag vill?
- Jag behöver någonting att se fram emot, Nu.
Jag brukar ha en tendens att måla upp bilder av saker och ting i mitt huvud. Vad som kommer hända, hur det kommer se ut, hur långt det är dit, när jag når målet och så vidare.. Det är dock lite riskabelt eftersom jag också är så rädd för att bli besviken.. Men nu tänker jag faktiskt se till att det blir som jag vill! Jag har bestämt mig och det finns ingenting som kan hindra mig nu.
