enlitentankebara

Haha! Med jämna mellanrum brukar jag titta igenom denna blogg och läsa vad jag skrivit förut. Och jag börjar mer och mer förstå vilket psykfall jag måste uppfattas som! :D

När jag började skriva var jag inne i en otroligt jobbig period i mitt liv och jag visste inte vad jag skulle göra av alla mina tankar och känslor. Så blogginläggen handlade mest om allt som fanns i skallen just då. Och när jag nu läser mina gamla inlägg förstår jag hur mycket jag ändå har utvecklats sen dess. Även om jag fortfarande har tendensen att mala mycket gammal skit i min hjärna så är det ingenting jämfört med för några månader sen. Jag är sjukt glad att jag har lyckats ta mig ut från den fruktansvärda negativa spiralen som jag var inne i då. Men jag inser också att jag har ganska lätt för att falla dit igen, att hamna i negativitetens träsk, så jag måste verkligen vara på min vakt! Jag måste ge mig själv en liten slap på kinden varje gång tankarna dras till den skiten.

Jag hade ett underbart samtal med en gammal gymnasieklasskompis igår och det fick mig att tänka till en aning. Alla har någonting man måste jobba på hos sig själv. Och första steget är att bli medveten om sina egna brister. Sen gäller det att hitta små små knep för att lyckas förändra sitt beteende. Jag tror att detta är någonting man måste jobba på hela livet, för man kan alltid utvecklas som person.