enlitentankebara

Sitter hemma och småfryser, 18 grader är för kallt att ha innomhus.. Borde plugga, men har ingen motivation.. Borde städa, men han ingen lust.. Så jag sitter här med en kopp snabbkaffe och funderar på att titta på en film istället för allt jag borde göra. Jag gillar egentligen inte snabbkaffe speciellt mycket, men nu orkade jag inte brygga så då fick det duga. Och jag hade nästan glömt bort hur snabbkaffe doftar. Doften får mig att tänka tillbaka på när jag var i Kroatien med V och hans familj för tre år sen (eller nåt sånt). Vi hyrde en lägenhet där en vecka i början av juni. Det var precis innan högsäsongen började och det var inga andra turister omkring. De flesta människorna i området var rätt otrevliga och ville inte ha något med oss att göra. Jag kommer ihåg att vi gick till den lilla affären varje morgon för att köpa färskt bröd och hur tanten i kassan upprördes av mitt försök att prata engelska med henne. Hon vägrade och mumlade på kroatiska i protest. Haha, jag kunde känna blickarna i nacken av de köande bakom mig som troligvis höll med om hur ohyffsat av mig det var att inte lära mig deras språk innan jag åkte dit! Men det fanns några solstrålar även i Kroatioen. Mannen som jobbade i glasskiosken/caféet mitt i byn var huuur trevlig som helst! Helt underbar :) En morgon när det spöregnade ute körde han förbi oss på vägen till affären och stannade för att erbjuda oss skjuts sista biten. Han var en genuint, genomgod människa som lämnade avtryck i oss allihopa. Tänka sig villka människor man stöter på när man är ute och reser, va! Blir helt upprymd av att tänka tillbaka på alla fantastiska upplevelser och minnen jag har i ryggsäcken och fortsätter att drömma vidare om nästa tur ut i världen!