Jag trodde aldrig jag skulle skaffa mig en blogg.
Nu har jag gjort det jag lovade mig själv att aldrig göra. Skapa en egen blogg. Men nu är det gjort, så det är väl bara att komma igång med skrivandet.
Jag är en person vars hjärna alltid går på högvarv. Jag grubblar, grubblar och grubblar tills jag inte orkar mer. Har alltid trott att jag har någon sorts kontroll över mig själv. Kontroll är väldigt viktigt för mig. Men jag börjar alltmer förstå att det alltid kommer finnas en del av mig själv som jag inte kan kontrollera. Det är mina känslor. För trots allt så styrs jag av dom. Troligtvis mer än vad jag själv förstår.
Men jag vill på något sätt tro på att det är jag själv som bestämmer min egen framtid. Att jag har kontroll över mig och mina handlingar och på så sätt också kan få min omgivning att reagera så som jag vill och förväntar mig. "Du kan inte ändra på någon annan, du kan bara ändra dig själv." - brukar man inte säga så? Men om jag inte ens har kontroll över mig själv, hur ska jag någonsin kunna kontrollera någon annan? Kontrollera låter kanske lite manipulativt.. menar att jag vill kunna påverka andra männiksor. Och då inte bara för egen vinning utan för att jag vill det bästa för mina medmänniskor.
Nej, nu får det räcka. Jag svamlar ju bara! Men det här var min tanke idag.
Jag hade tänkt försöka fokusera på att få ner lite av mina tankar och funderingar på den här bloggen. Målet är att inte prata i gåtor eller använda mig av kodord för att bara en handfull människor ska förstå vad jag pratar om, utan jag vill vara så konkret och tydlig som möjligt i det jag skriver här. Jag kommer inte heller ha några underliggande budskap.
Så ta det bara för vad det är.
Så ta det bara för vad det är.
Jag är en person vars hjärna alltid går på högvarv. Jag grubblar, grubblar och grubblar tills jag inte orkar mer. Har alltid trott att jag har någon sorts kontroll över mig själv. Kontroll är väldigt viktigt för mig. Men jag börjar alltmer förstå att det alltid kommer finnas en del av mig själv som jag inte kan kontrollera. Det är mina känslor. För trots allt så styrs jag av dom. Troligtvis mer än vad jag själv förstår.
Men jag vill på något sätt tro på att det är jag själv som bestämmer min egen framtid. Att jag har kontroll över mig och mina handlingar och på så sätt också kan få min omgivning att reagera så som jag vill och förväntar mig. "Du kan inte ändra på någon annan, du kan bara ändra dig själv." - brukar man inte säga så? Men om jag inte ens har kontroll över mig själv, hur ska jag någonsin kunna kontrollera någon annan? Kontrollera låter kanske lite manipulativt.. menar att jag vill kunna påverka andra männiksor. Och då inte bara för egen vinning utan för att jag vill det bästa för mina medmänniskor.
Ibland känner jag mig bara så elak. Jag vill alltid det bästa för dom omkring mig. Jag har aldrig någonsin velat såra någon eller göra någon besviken. Men det är så svårt att undvika. För mig är det verkligen en balansgång när det gäller att göra saker och ting för andra eller för mig själv. Och jag är medveten att det måste vara ett val från min sida. Jag måste känna efter när jag ska prioritera andra och när jag måste prioritera mig själv först. Det är ju så lätt att vara efterklok, såklart.
Varför bryr jag mig så mycket om vad andra människor tänker om mig? Varför tar jag åt mig så mycket av saker som egentligen inte behöver vara riktade direkt mot mig? Jag försöker alltid tänka efter före, vara en god förebild, ta hänsyn till mina nära och vara så öppen och förstående som jag kan. Men det känns inte alltid som att jag får samma engagemang och ansträngning tillbaka. Men så fort jag tänkt den tanken får jag dåligt samvete. Jag har ju ingen som helst aning om vad dom omkring mig tänker. jag vet inte deras intentioner. Jag har bara min egna subjektiva syn på allt, även om jag så gärna skulle vilja se världen ur någon annans ögon ibland.
Varför bryr jag mig så mycket om vad andra människor tänker om mig? Varför tar jag åt mig så mycket av saker som egentligen inte behöver vara riktade direkt mot mig? Jag försöker alltid tänka efter före, vara en god förebild, ta hänsyn till mina nära och vara så öppen och förstående som jag kan. Men det känns inte alltid som att jag får samma engagemang och ansträngning tillbaka. Men så fort jag tänkt den tanken får jag dåligt samvete. Jag har ju ingen som helst aning om vad dom omkring mig tänker. jag vet inte deras intentioner. Jag har bara min egna subjektiva syn på allt, även om jag så gärna skulle vilja se världen ur någon annans ögon ibland.
Nej, nu får det räcka. Jag svamlar ju bara! Men det här var min tanke idag.
Kommentarer
Trackback
