enlitentankebara

Jag fick mig faktiskt en riktig funderare av den där kommentaren.
Ja, varför läser man bloggar egentligen och varför bloggar man?

Jag kan ju börja med att erkänna att jag själv inte är någon stor bloggläsare. Alla blogginlägg jag någonsin läst kan jag nästan räkna på mina fingrar. Jag tycker att det ofta står så mycket ointressanda saker vilket inte direkt gör mig motiverad till att fortsätta läsa. Vissa skriver till exempel exakt vad dom haft för sig under dagen eller vilka nya inköp dom gjort, och detta är för mig totalt meningslöst att spendera tid på att läsa (speciellt när det är människor jag inte har någon som helst relation med). Så, det kändes rätt viktigt för mig att min egen blogg inte var upplagd på samma sätt. Och när jag skapade bloggen var jag mest ute efter att få en överblick över mina egna funderingar, för att kunna förstå mig på mig själv bättre. Det är väldigt ansträngande att ha mycket i huvudet och att faktiskt lyckas formulera det i skrift är oerhört terapeutiskt. Sen vet jag självklart inte om det är så intressant för någon annan att läsa, men det bekymrar mig inte speciellt mycket.
Det är också väldigt skönt att få ur sig alla negativiteter här, istället för att belasta alla i min fysiska närhet på samma sätt. Jag har även bestämt mig för att inte hänga ut några verkliga personer här. Om det är något jag avskyr så är det när människor skriver pikar, saker man inte vågar säga öga mot öga och istället skriver på bloggen för att någon ska känna sig träffad. Därför har jag valt att vara så anonym som möjligt för att minska risken för att någon direkt tar illa upp och känner sig utpekad.
Det är så jag tänker kring denna blogg och mitt bloggande.